Jag har faktiskt försökt
Jag har försökt, verkligen försökt använda den där luftfyllda madrassen.
M monterade den i sängen i går, startade luftpumpen och bäddade...
Klockan halv fyra i morse fick han ta bort den igen...
Då hade jag inte kunnat sova nånting förutom slumra lite nån kort stund...
Det är inte pysandet var tionde minut som är värst, nä de är det eviga knakandet, fyllandet och tömmandet och så osanorligt osköna hårda knöliga madrass...
M har åxå haft nattpass, kunde inte sova på grund av värkande axel och nacke så han klev upp vid ett, tog korsordstidningen med sig och parkerade i köket.
När jag då var upp halv fyra och sen frågade om han inte skulle komma och lägga sig nu så tyckte han
- Nä, jag sätter på en panna kaffe istället...
Halv sex har han tydligen kommit till sängs igen, sen har vi sovit till halv elva...
Vi är en blandning av pensionärer och ungar...
kan inte sova och sover halva dan...
På juldagen var min sida av släkten på middag som syster, M och jag fixat... eller rättare sagt syster och M, kan inte påstå att jag bidrog med nått.
Pappa kom finklädd i både slips och kavaj,
det hade han fått "order" om att ha på sig försökte han skämta till det...
fast vi vet att så är det och nog är det bra att han har någon som "styr upp lite"
Catrin tog med sig killen, trevlig tjugosexårig bilmekaniker... de råkar vi nu redan ha två av i familjen så va tusan, en till är väll okej...
fast vi hade behövt en elektriker, för de saknar vi...
(får väll hoppas syster fixar de då... att träffa en alltså... nån som känner någon ledig i lämplig ålder?...)
