"Senn" är aldrig säkert
Fick nyss höra att en före detta granne hade fått en stroke.... trettiofyraårig pigg tjej... hur kan man få det, trodde att de var mer överviktiga stressande femtioåriga män och äldre människor som var drabbade av sånt.
Man ska nog aldrig ta livet för givet, vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
Det hade iaf gått bra för henne, var visst väldigt trött men inte annars skadad.
Skjut inte upp sådant som man vill göra till senare för senare blir kanske aldrig av.
Hade själv tänkt så mycke "senare" som nu inte är möjligt att genomföra som att resa mycke, träna, dansa, ha ett stort umgänge, ta MC kort, ha roligt jobb, leva livet och ha fantastiska pensionsår framför mig...
Så dystert de här blev då.
M är på resande fot i veckan, fast kommer hem på kvällarna förutom torsdag till fredag förståss.
Så är det att jobba för landstinget, möten möten möten och så en sväng på räkbåten på torsdag kväll med övernattning i Luleå för att sen åka till Boden och den årliga landstingsgolfen, de gäller att få ihop de.
För mig innebär det sova sova sova , valla vovve och tv, typ.(kul?...nix)
