Kalasdag...eller...
Idag fyller våran pappa åttiofyra år och på söndag fyller syster...
man brukar ju inte prata om en dams ålder men hon blir... just över fyrtio.
Med anledning av de båda födelsedagarna tyckte syster att vi firar även pappa på söndag hos henne och det hade han tyckt var toppen.
Jag har insett att prata med en åttiofyraåring är ungefär som att prata med en fjortonåring...
Man säger en sak och dom hör nått helt annat...
Följande senario utspelade sig imorse:
Klockan halv tio hör jag att det kommer in någon, jag och vovve hade inte tagit oss ur sängen... ja jag är trött men å andra sidan var det ju som om den var åtta för vi hade ju varit uppe mellan sex och halv åtta.
- Sover du?... det var pappa.
- Nääääe, host, eh, jag är vaken
- Jag tänkte bara höra om jag och Meimi kan åka med er till Gunilla i kväll? Meimi är hos mig så ni behöver inte hämta henne där hemma, hon ska bjuda mig på middag på Lilla Hotellet.
- Javisst... vänta nu, men det är ju på söndag vi ska dit, inte ikväll.
- ???? nämen nog var de väll ikväll????
...är du säker???
...Meimi har då åxå fattat att det är ikväll...
Kanske inte så konstigt eftersom det antagligen är de du sagt till henne.
- Men då måste jag fara tillbaka med blommorna hon skulle ge Gunilla så hon får sätta dom i vatten igen...
Oj, undrar om dom blommorna överlever till på söndag...
(förlåt, syster, att jag avslöjade att du ska få blommor men som sagt dom kanske inte kommer fram levande...)
Det var tur dom ville åka med oss för annars hade syster haft två glada pensionärer där ikväll som förväntat sig kaffe och tårta.
Så är det när man hör vad man vill, ...visserligen med ålderns rätt...
Bara det blir rätt dag så...