Så trist och ändå oumbärlig
Hur tråkigt på en skala kan det vara att tömma en diskmaskin och ändå är den en gudagåva, skulle inte för allt i värden vilja vara utan.
Mamma var totalt övertygad anti-diskmaskin,
- varför ska man ha en sån? först diska disken och sen sätta in den i maskin och efter det tömma den!! NÄ, nån sån kommer inte på fråga!
Så det var handdisk som gällde, inte för att jag var drabbad specielt ofta, men det hände nån söndag då och då.
Och jädrar vilken tid det tog... måste ha haft hur kallt vatten som hälst innan jag var klar... (berodde inte på stor mängd disk)
Tänk att jag har inget minne alls om att bror var tvungen att ställa sig med disken...konstigt... men han "gjode" väll en massa annat, typ...
Pappa var åxå bra på att komma undan, han hade lämpligen både "diskbråck" och "vatten i knäna"...
En kompis föredetta grannes diskmaskin hade gått sönder, hon bodde i lägenhet med sina två barn, oj, så jobbigt!
Tjejen går helt sonika och köper papptallrikar och plastbestik att använda dom kanske två veckor hon var utan...så desperat har jag aldrig varit.
Fast jag har faktiskt köpt, fått hemlevererat och instalerat en tvättmaskin en gång när M var bortrest, där går faktiskt gränsen, jag tvättar INTE för hand!!
