Hej tjenare hallå godag
Läste i dag i HSB tidningen ett brev som en kvinna skickat in till en frågespallt.
Hon undrade hur hon skulle göra för hon trodde en granne var så ensammen...
och nu är det snart jul....
Ska man verkligen måsta rådfråga om en sån sak? och är inte grannen lika ensammen dom övriga femtioen veckorna?...
Hon fick rådet att kanske börja hälsa och prata med honnom när dom möts...
I en annan tidning stog det om en tjej som flyttat till Norrbotten från Amerika och tyckte att det var så konstigt att folk här inte sa hej när dom möttes på gatan för det var hon van att göra och gjorde så ännu.
Så är det, jag brukar oftast hälsa på dom jag möter på trottoaren och som vågar titta på mig.
De är lite kul att se reaktionerna, en del skyndar sig att vända bort blicken och låtsas som om dom inte hörde, en del mummlar något otydligt och andra hälsar glatt och förvånat tillbaka.
Har även varit med om att se i ögonvrån människor som stannat upp och vänt sig om efter mig, - å vem f-n var det där då?...
Kanske sitter det där "hejjandet" i sen jag jobbade, då fick man ju använda det flitigt.
Det hände ganska ofta att man hälsade på samma kund två-tre gånger....men bättre de än aldrig.
Jag har däremot väldigt svårt att se vem som sitter i bilarna, man ser ju inte igenom dom mörka rutorna å då menar jag inte tonårs-mörka merca-rutor utan alla bila sen 1975.
Tutar det så hälsar jag om jag kan och inte sitter fast i ett koppel med hund och hoppas att det var mig dom menade... och inte dom där som promenerar tjugo meter framför mig...
Så veckans utmaning; Säg hej, det gör inte ont och man blir så glad av att få ett!
Glädjespridande