Tant-tid
Kappa, hatt och handväske-åldern har jag kommit upp i nu....
Fotriktiga skor har ja ju varit tvungen till länge fast jag nöter definitivt inte ut dom, dom vita i tyg är och förblir vita.
Jaha, då kan man lägga det fyrtiosjunde året på minnet, brukar ibland vara svårt att komma ihåg hur gammal man blivit... har benägenhet att kalla mig äldre än jag faktiskt är, nä de är inte bara som ungdom det händer fast då är det medvetet nu är det...öh, ja, hm, minnet.
Av alla år som jag hunnit igenom så är tjugofem ett som jag tyckte (då) var hemskt att fylla.
Tjugofem??!!, herregud de är väll ingen ålder, men då tyckte jag det.
Som barn ville jag flytta min födelsedag till sommaren, tyckte det var trist att få alla paket med en veckas mellanrum, fick aldrig igenom det... och det var nog lika bra för jag hade nog velat fira den sjuttonde i allafall.
Nå, de blir inte mycke kalas, lite kaffe och kaka får dom som kommer, om det kommer nån.
Jo, F och J, syster ev med son, bästa svägerskan och man (tror jag) och pappa...om han nu kommer ihåg det...jo det gör han nog, om inte annat har han ju en påminnare med sig.
Fått en massa gratulationer på FB, där påminns man ju när nån fyller år.
Jag har faktiskt svarat och tackat till alla personligen för är det verkligen någon som ids skriva ett grattis så tar jag mig gärna tid att svara.
